Ja ja ja, jag ska blogga snart. Just nu är det bara så skönt att vara hemma i Sverige och ha oplanerade dagar så att jag inte gör mer än jag har lust till just i ögonblicket. Men håll ut. Ska försöka producera nåt snart. Typ imorgon.

"Hej...
 
Ska jag ta med handdukar och sånt? Lakan? Påslakan?
Kan man köpa ok huvtröjor där?
Har de bra trosskydd eller borde jag ta med mig såna som är bra?
Nagellackremover borde väl finnas på vanliga affärerna där?
Hur är det med apotek och så kan man handla det mesta över disk?
Vad är det för strömstyrka i väggarna och hur ser hålen ut?
Kommer jag nån gång att använda bikini?
Salomonskorna, Conversen, ballerinorna och grekskorna, räcker det?
Exakt hur kallt blir det på kvällarna/nätterna? Räcker det med regnjackan som jacka eller ska jag ha nåt tjockare också?
Tror du att jag kommer att använda klänning, typ om vi ska ut? Får man visa benen, liksom över knäna?
 
Puss"


Någon som börjar bli lite nervös månne?

Sömntabletter
Diverse olika tabletter tänkte jag försöka få tag i, gissar att man kanske kan hitta något på flygplatsen i Madrid? Vågar kanske inte ta en riktig dundertablett, men en liten insomningstablett kanske inte sitter snett.




Stödstrumpor
Självklart har jag köpt rosa stödstrumpor, med hjärtan på, för att det inte ska bli obehagligt i benen.


Nackkudde
Den här kudden klickade jag precis hem från resklar.se. Tror att den kan vara skönare än uppblåsbara kuddar eftersom den här är fylld med microkulor istället för luft.



Sovmask
En sån här kan ju också vara fiffigt att ha. Har inte köpt någon än, men jag håller utkik efter en snygg en.






Öronproppar
Detta är nog ett måste, och med den här färgen kan det ju inte gå fel. Vill ha!!


Har även tänkt att det kanske skulle vara skönt med en fluffigt mysig filt i gostyg skulle vara skönt. Det blir ju så förbaskat kallt på de där flygen. En med sån med ärmar skulle ju vara härligt...

Så, vad tror ni? Kommer jag att så sova med alla de här grejerna? Eller är det bara ett par flaskor vin och en näve Valium som gäller?

Jag hatar pengar. Eller... Don't get me wrong. Jag hatar pengar när man måste tänka på dem hela tiden. Sliter just nu så hemskt med om jag ska stanna kvar här i Stavanger en vecka extra för att säkra några tusenlappar extra eller om jag ska åka hem och umgås med familjen och vännerna innan jag flyttar till en annan kontinent på nästan obestämd tid. Alla säger att jag ska göra det som känns bäst. Om det vore så lätt ändå. Ekonomiskt så känns det bäst att stanna en vecka extra men känslomässigt så vill jag åka hem och packa ihop mitt liv och hinna säga hej då till allt och alla ordentligt. Jag skulle även vilja jobba några pass på neo, dels för att få träffa alla underbara jobbarkompisar igen, dels för att komma in i bebisvården igen eftersom jag ska jobba med pluttisar i Bolivia med. Jag räknar och räknar på de här stackars pengarna hela tiden och jag tror att jag har kommit fram till att vi inte står och faller med pengarna från en vecka extra och om det skulle knipa så går det att lösa med hjälp av vänner och familj ändå. Såhär ser ett av räkneexemplen ut... 70+24+10=104-5-5-15-12=67/10=6,7/2=3,35 Tror vi kan ro det i hamn.

Fan, vad jag hatar pengar.

...är allt som är kvar innan jag nästan blir Bolivian. Till och med minde. Har letat efter någon sorts nedräknare att ha på den här, tämligen oanvända, bloggen för att det ska hända något här. Men jag är ju inte så haj på det här med kodmallar och sånt krafs. Jag sätter nålar i folk, det är jag bra på. Anyhow så är det enligt mina beräkningar bara 28 dagar kvar till äventyret börjar. Jössesamalia, hur fasikens ska detta gå? Jag saknar ju familjen när jag bara är i futtiga grannlandet i några veckor, kommer ju att bli rätt tufft det här. Men jag tror som Angelica; att det kommer att gå rätt bra eftersom jag faktiskt har Johan där borta. Det kommer kanske att ta udden av det hela. Här är jag ju nästan helt ensam (förutom min Life Saver som det kommer ett annat inlägg om...).


På 28 dagar har jag en hel del att stå i i alla fall.

Jag måste fixa visum (foton och papper är klara, de ska bara skickas in och så påbörjas väntan på att få reda på om jag är välkommen eller inte.

Jag måste hinna få ett utdrag ur belastningsregistret så att den kan legaliseras på ambassaden i Stockholm så att jag slipper åka buss i 8 timmar till LaPaz för en stämpel. (Note to self: Glöm inte att det ska med en infolapp i kuvertet till ambassaden...)

Jag måste tjäna ihop en himla massa stålar så att det finns att ta av. Måste ju ha pengar till visum, spanskalektioner, hembiljetter, hyra, mat, nöjen. And the list goes on... Det var ju tur att jag kom på att man faktiskt kan jobba i Norge för styva 200 SEK i timmen.

Det kanske är dags för en liten update igen. Det var ju klurigare än jag kom ihåg att blogga ofta. Men jag antar att principen "hellre än bra" kanske inte riktigt är the way to go i den här världen. Inte om det ska bli något med läsvärde iallafall...

Vad har jag gjort sedan sist då? Jobbat häcken av mig kan man väl säga, om man ska uttrycka det milt. Det har varit en strid ström av konstant arbete, men det är inte det som är det jobbigaste. Det är att jag hoppat runt på så många olika avdelningar. Man får ju liksom ta det som bjuds när man inte har en specialistutbildnig. Jag har varit på kardiologen (hjärta), geriatrik (väääldigt gamla människor), gastrokirurg (magopererade) ett rehabcenter och på lungmedicin. Skulle varit på neurologen (hjärna) också, men det blev inte av. Så som ni kanske förstår är det ganska frustrerande att flamsa omkring på olika ställen, med olika mediciner och olika rutiner. Men det går bra. Man får sätta sig ner med miniräknaren ibland och räkna ihop alla pengar som det kommer att sluta med för att man ska palla.

Har haft några tuffa dagar i slutet på veckan också. Jag har varit på lungan, där jag trivs bäst och har varit mest så där börjar jag kunna lite av rutinerna iallafall. Har varit med om ett dödsfall och en patient som vi var tvugna att intensivvårda på avdelningen, så jag är helt slutkörd nu (har en dunderförkylnig som bevis). Igår jobbade jag dubbelpass, 7-22, och i 13 av de timmarna stod jag nästan konstant med en och samma patient och kämpade för att hålla honom i livet. Vi fixade det och när jag gick hem igår hade vi en vaken och stabil patient som låg och pratade utan större problem. Tack och lov!! Fick en utskällning av en anhörig 11 timmar in i spektaklet, men jag antar att det hade med chocken att göra och inte med det faktum att jag faktiskt precis räddat livet på en som stod henne nära. Surt i vilket fall som helst.

Så idag har jag en välförtjänt ledig dag, och då kommer en hejdundrande förkylning med feber och inkräktar. Den jäkeln får se till att vara kortvarig, jag ska försöka jobba minst 50 timmar den här veckan.

Jag måste bara tipsa om en helt underbar blogg... Jøssesamalia! Kolla in alla dessa rosa och pastelliga små underverk. Manuela (Norges svar på Leila) bakar cupcakes och kakor och tårtor och marænger och annat fluff. Jag kommer att anvænda ett helt gæng av hennes recept. Jag skulle ju gå ner i vikt hade jag tænkt, men jag har nu beslutat att det inte ær vært det. Banta nær man kan æta muffins med frosting istællet? Nehejdutacken.

Bild från passionforbaking.com

Nu är det dags igen. Stavanger - here I come! Kommer att vara framme vid sjusnåret ikväll och ska då hämta ut nycklar på sjukhuset och sen leta mig fram till nya lägenheten. Med en ryggsäck på 22 kilo och en handväska på 5. I mörker. Och regn säkert, jag sätter nästan pengar på att det kommer att regna.

Ska kanske jobba natt inatt också. Men det vet jag inte än... Kan hända att jag ska jobba imorgon bitti också. Har jag heller ingen aning om. Aningen spak på den dåliga infon om jobbpass den här svängen, men det får ordna sig.

Well well. Det löser sg sa han som sket i vasken.

Har fått instruktioner om att ha med mig regnställ, stövlar och ett stort paraplflax till Norge. Tydligen så simmar man nästan fram där på norska västkusten. Om man inte håller i sig för glatta livet för att man håller på att blåsa bort, det vill säga. Det närmaste regnställ jag någonsin ägt var ett par blåa gallonbrallor och en  bävernylonoverall på dagis. Det var längesen nu det. Alltså måste jag hitta lite funktionskläder idag. Jag tillhör den lilla skara som aldrig haft ett ordentligt underställ ens en gång. Har liksom åkt utför i bomullstights och ärvda täckbrallor, haft en vanlig t-shirt och en huvtröja under jackan. Det här med funktionskläder har inte varit prioriterat direkt.

Nu när man blitt ihop med en dalmas som är ute och gnider med längdskidor och tycker att vintern är det bästa årstiden av dem alla så har man fått tänka om lite. Så idag blir det regnställsjakt... Önska mig lycka till, för det är en djungel för mig det där. Bli inte förvånade om jag kommer hem med några fler vita ribbade linnen och ett par röda 15 cm's klackar...

Lungavdelningen på Stavangers universitetssjukhus ska få svenskt tillskott. Jahaja. Undrar just vad man får pyssla med där... Ingen av min gedigna läsarskara (skrattpaus) som har jobbat på lungan som vet vad man gör där? Suger luftvägar, sätter katetrar, mobiliserar, andningstränar? Geez. Jobba med vuxna... Hur i hela fridens namn ska det gå? De är ju så stora om man jämför med pluttarna jag är van med. Hilfe!

En veckas jobb har jag inplanerat, tisdag till och med lördag. Två nätter. Men sen vettetusan vart jag hamnar. Tydligen så har jag bara boende fram till 16 januari i Stavanger. Sen kanske jag får åka hem igen och komma tillbaka i februari. Ni får hjälpa mig att hålla tummarna att det löser sig, blir en rejäl lucka i pengatjänanadet om annars.

(Ni får ha överseende med språkbruket så här till en början. Jag var en jävel på att skriva bra förr i tiden. Vi får hoppas att min författarådra vågar visa sig igen så att det blir lite roligt att läsa den här stackars bloggen... Give me time, folks.)