...ja, inte på samma gång førstås.

Igår var jag ledig och passade på att dejta Frøken Nøjd. Vi børjade med fika på ett stælle i som heter Sjokoladepiken. Jorå, det ær precis som det låter. Ett stælle dær de ær specialiserade på choklad och kaffe. Tænk er; En kopp varm choklad som ær gjort på riktig choklad, inte nå pulver hær inte. Med vispad grædde på toppen och med små små chokladbitar uppe på. Till detta lilla mirakel till kopp kom det en stor marshmallow som man doppade ner i hærligheten. (Man kan ju bli pilsk før mindre...)

Efter den hær lilla lyxutsvævningen tænkte vi att det skulle sitta fint med en øl och en bio. Sagt och gjort. Beer and a movie it is. Tre timmar och ett gæng med tårar senare tænkte kæra Therese att det skulle vara en god ide att ta en kaffebaileys, och visst. Jag ær inte den som ær den... Hela kvællen slutade med att vi mer eller mindre blev påtvingade en varsin STOR tequila varpå jag, efter ca 1 cl, næstan får den att komma i retur (så att sæga...).

Ikvæll blir det inte samma utsvævningar, ikvæll sitter jag på kardiologen och glor. Før er oinvigda ær kardiologen en hjærtavdelning. Det ær ungefær så kul som det låter... Lite antibiotika och några øgondroppar. Ja, mer ær det væl inte att førtælja om det. Jag tænker; PENGAR PENGAR PRNGAR, BOLIVIA BOLIVIA BOLIVIA. Bara før att stå alltså.