Yes. Det blev av - föreläsningarna alltså. 
I måndags började jag att hålla små föreläsningar på universitetet för sjuksköterskestudenter. Hela den här veckan håller jag på och jag håller två timmeslånga föreläsningar om dagen. Grupperna är på ca. 15 personer, så det känns rätt lagom. Jag vill ju ha en konversation med dem och inte bara stå där och rapa upp en massa fakta.

Första dagen gick bra. Det var ju lite hackigt, jag hade ju inte kommit in i det ordentligt. Men nu, efter 8 föreläsningar känner jag mig varm i kläderna och det känns som att studenterna blir mer och mer intresserade. Förmodligen för att jag är mer avslappnad och verkligen kan prata med dem. De senaste två dagarna har det varit tre-fyra stycken efter varje föreläsning som vill ha min presentation på sina USB-stickor och det är flera som stannat kvar efter föreläsningarna för att fråga frågor och prata med mig. Det känns faktiskt oerhört bra!

Jag har även fått otroligt bra respons från Dr. Ortuño - han som fixat tillfällena. Det har visat sig att han har mycket vänner och kollegor på olika universitet och på olika sjukhus runt i kring Cochabamba... Det är ett eller två (jag fattade inte riktigt vad han sa där i förbifarten i förrgår) universitet till som är väldigt intresserade och vill ha mig som föreläsare. Han och hans kollegor vill även ha mig som föreläsare på en kväll för diverse doktorer och studenter på det största universitetet i stan, Universidad de San Simón. Det är hos dem jag är redan, men de vill som sagt ha mig på en kvällsträff och då handlar det om att föreläsa för 100-150 personer! 
Idag kom han och pratade med mig igen. Det är ett sjukhus och en neonatalavdelning som även de är intresserade av min föreläsning!! Så nu känns det som att det rör på sig. Äntligen - men det är ju lite typiskt att jag snart ska hem härifrån. Jag kommer i alla fall komma hem med ett ganska imponerande CV.