Det var ett gäng förvirrade och något chockade Cochabambinos som kantade gatorna igår.

Igår var jag ju med på den där simuleringen som jag skrev om här om dagen. Väldigt spännande alltihop. Jag var en av sex svårt sjuka patienter med på ett "flygplan" (läs: buss) med 68 passagerare. Jag kunde inte ett ord spanska och bara väldigt lite, hackig, engelska. Bussen stormades av läkare iklädda full skyddsmundering och jag fick en lapp om halsen med prio "GUL". De lastade in mig i en ambulans och så stack vi iväg. Totalt så var det fem ambulanser med blåljus och sirener som körde i full kareta genom Cbba. Vi hade poliseskort av sex poliser på motorcyklar och i varje korsning och rondell på väg till sjukhuset så hade det placerats ut poliser som stängde av trafiken. Eftersom det inte hade gått ut i tidningar och media att det var en simulering så var det väldigt många chockade ansikten som kantade gatorna igår. Otroligt roligt. Och där i en av ambulanserna satt jag och försökte hålla mig för skratt. Fick ju inte avslöja mig. 

Väl framme på sjukhuset så blev jag inlagd, med falskt dropp och syrgas. Läkarna försökte så gott det gick att kommunicera med mig. Som bekant så är ju inte engelskan så väldigt använd här, så det var lite krångligt och frustrerande för dem. När sedan simuleringen var avslutad så satte jag mig upp i sängen och tackade alla och berömde dem. På spanska såklart. Ni skulle sett chocken i deras ansikten när det går upp för dem att jag faktiskt pratar spanska. 
"Hon, hon... Hon kan spanska. Du..... Kan du prata spanska?!". Vansinnigt skoj! När jag sedan berättade att jag faktiskt är från Sverige på riktigt, som jag hade låtsats, så blev förvåningen ännu större. 

Väldigt cool grej att ha varit med om faktiskt. Något som jag nog kommer att komma ihåg i hela mitt liv.