Ja ja ja, jag ska blogga snart. Just nu är det bara så skönt att vara hemma i Sverige och ha oplanerade dagar så att jag inte gör mer än jag har lust till just i ögonblicket. Men håll ut. Ska försöka producera nåt snart. Typ imorgon.

"Hej...
 
Ska jag ta med handdukar och sånt? Lakan? Påslakan?
Kan man köpa ok huvtröjor där?
Har de bra trosskydd eller borde jag ta med mig såna som är bra?
Nagellackremover borde väl finnas på vanliga affärerna där?
Hur är det med apotek och så kan man handla det mesta över disk?
Vad är det för strömstyrka i väggarna och hur ser hålen ut?
Kommer jag nån gång att använda bikini?
Salomonskorna, Conversen, ballerinorna och grekskorna, räcker det?
Exakt hur kallt blir det på kvällarna/nätterna? Räcker det med regnjackan som jacka eller ska jag ha nåt tjockare också?
Tror du att jag kommer att använda klänning, typ om vi ska ut? Får man visa benen, liksom över knäna?
 
Puss"


Någon som börjar bli lite nervös månne?

Sömntabletter
Diverse olika tabletter tänkte jag försöka få tag i, gissar att man kanske kan hitta något på flygplatsen i Madrid? Vågar kanske inte ta en riktig dundertablett, men en liten insomningstablett kanske inte sitter snett.




Stödstrumpor
Självklart har jag köpt rosa stödstrumpor, med hjärtan på, för att det inte ska bli obehagligt i benen.


Nackkudde
Den här kudden klickade jag precis hem från resklar.se. Tror att den kan vara skönare än uppblåsbara kuddar eftersom den här är fylld med microkulor istället för luft.



Sovmask
En sån här kan ju också vara fiffigt att ha. Har inte köpt någon än, men jag håller utkik efter en snygg en.






Öronproppar
Detta är nog ett måste, och med den här färgen kan det ju inte gå fel. Vill ha!!


Har även tänkt att det kanske skulle vara skönt med en fluffigt mysig filt i gostyg skulle vara skönt. Det blir ju så förbaskat kallt på de där flygen. En med sån med ärmar skulle ju vara härligt...

Så, vad tror ni? Kommer jag att så sova med alla de här grejerna? Eller är det bara ett par flaskor vin och en näve Valium som gäller?

Jag hatar pengar. Eller... Don't get me wrong. Jag hatar pengar när man måste tänka på dem hela tiden. Sliter just nu så hemskt med om jag ska stanna kvar här i Stavanger en vecka extra för att säkra några tusenlappar extra eller om jag ska åka hem och umgås med familjen och vännerna innan jag flyttar till en annan kontinent på nästan obestämd tid. Alla säger att jag ska göra det som känns bäst. Om det vore så lätt ändå. Ekonomiskt så känns det bäst att stanna en vecka extra men känslomässigt så vill jag åka hem och packa ihop mitt liv och hinna säga hej då till allt och alla ordentligt. Jag skulle även vilja jobba några pass på neo, dels för att få träffa alla underbara jobbarkompisar igen, dels för att komma in i bebisvården igen eftersom jag ska jobba med pluttisar i Bolivia med. Jag räknar och räknar på de här stackars pengarna hela tiden och jag tror att jag har kommit fram till att vi inte står och faller med pengarna från en vecka extra och om det skulle knipa så går det att lösa med hjälp av vänner och familj ändå. Såhär ser ett av räkneexemplen ut... 70+24+10=104-5-5-15-12=67/10=6,7/2=3,35 Tror vi kan ro det i hamn.

Fan, vad jag hatar pengar.

...är allt som är kvar innan jag nästan blir Bolivian. Till och med minde. Har letat efter någon sorts nedräknare att ha på den här, tämligen oanvända, bloggen för att det ska hända något här. Men jag är ju inte så haj på det här med kodmallar och sånt krafs. Jag sätter nålar i folk, det är jag bra på. Anyhow så är det enligt mina beräkningar bara 28 dagar kvar till äventyret börjar. Jössesamalia, hur fasikens ska detta gå? Jag saknar ju familjen när jag bara är i futtiga grannlandet i några veckor, kommer ju att bli rätt tufft det här. Men jag tror som Angelica; att det kommer att gå rätt bra eftersom jag faktiskt har Johan där borta. Det kommer kanske att ta udden av det hela. Här är jag ju nästan helt ensam (förutom min Life Saver som det kommer ett annat inlägg om...).


På 28 dagar har jag en hel del att stå i i alla fall.

Jag måste fixa visum (foton och papper är klara, de ska bara skickas in och så påbörjas väntan på att få reda på om jag är välkommen eller inte.

Jag måste hinna få ett utdrag ur belastningsregistret så att den kan legaliseras på ambassaden i Stockholm så att jag slipper åka buss i 8 timmar till LaPaz för en stämpel. (Note to self: Glöm inte att det ska med en infolapp i kuvertet till ambassaden...)

Jag måste tjäna ihop en himla massa stålar så att det finns att ta av. Måste ju ha pengar till visum, spanskalektioner, hembiljetter, hyra, mat, nöjen. And the list goes on... Det var ju tur att jag kom på att man faktiskt kan jobba i Norge för styva 200 SEK i timmen.