Just nu är jag så himla borta i bollen så att jag knappt vet vad jag heter. Hujjedamig. Mitt i min skönhetssömn på förmiddagen ringde min koordinator, hon som ger mig alla jobb, och frågade om jag kunde jobba ett dubbelpass på hjärtavdelningen. Det var redan planerat att jag skulle jobba natt här så jag hade ju försökt vrida på dygnet genom att vara vaken läääänge på natten så att jag skulle sova riktigt länge på dagen. Jo hej du! Det var bara att masa sig upp och slänga sig iväg till jobbet - som skulle hålla på i 18 timmar! Det var ju tur i oturen att det var så himla stressigt på eftermiddagspasset så att tiden flög förbi så att det känns lite kortare. Men just nu är jag overkligt trött och hoppas verkligen att det inte händer något dramatiskt, vet inte om skallen min skulle fatta vad som hände.