...är allt som är kvar innan jag nästan blir Bolivian. Till och med minde. Har letat efter någon sorts nedräknare att ha på den här, tämligen oanvända, bloggen för att det ska hända något här. Men jag är ju inte så haj på det här med kodmallar och sånt krafs. Jag sätter nålar i folk, det är jag bra på. Anyhow så är det enligt mina beräkningar bara 28 dagar kvar till äventyret börjar. Jössesamalia, hur fasikens ska detta gå? Jag saknar ju familjen när jag bara är i futtiga grannlandet i några veckor, kommer ju att bli rätt tufft det här. Men jag tror som Angelica; att det kommer att gå rätt bra eftersom jag faktiskt har Johan där borta. Det kommer kanske att ta udden av det hela. Här är jag ju nästan helt ensam (förutom min Life Saver som det kommer ett annat inlägg om...).


På 28 dagar har jag en hel del att stå i i alla fall.

Jag måste fixa visum (foton och papper är klara, de ska bara skickas in och så påbörjas väntan på att få reda på om jag är välkommen eller inte.

Jag måste hinna få ett utdrag ur belastningsregistret så att den kan legaliseras på ambassaden i Stockholm så att jag slipper åka buss i 8 timmar till LaPaz för en stämpel. (Note to self: Glöm inte att det ska med en infolapp i kuvertet till ambassaden...)

Jag måste tjäna ihop en himla massa stålar så att det finns att ta av. Måste ju ha pengar till visum, spanskalektioner, hembiljetter, hyra, mat, nöjen. And the list goes on... Det var ju tur att jag kom på att man faktiskt kan jobba i Norge för styva 200 SEK i timmen.