Vädjan till 107A
Okej. Det här kommer att bli ett hastigt (och förmodligen ruggigt dåligt) skrivet inlägg. Men jag måste avreagera mig... Gaaah!
Snälla, söta, rara personalen på 107A - kom hit och fixa. Gud i skruven vad jag saknade alla er idag, läkare, sköterskor och barnsköterskor! Ni borde komma hit hela högen och städa upp och fixa till.
Saker och ting sköts inte på samma sätt här som hemma. Såklart. Men om det bara hade varit fråga om rutinsaker som inte sköttes på samma sätt, men som ändå sköttes bra hade det inte varit någon fara. Men när jag ser att så som de jobbar här, går ut över barnen på ett negativt sätt (direkt eller indirekt) så blir jag TOKIG... Och det är ju som Johan sa till mig här om dagen när jag var så frustrerad så att jag skakade; "Men gör på det andra, bra sättet då, det var ju därför de ville ha dit dig". Det är ju så, men jag blir ju så jäkla motarbetad och idag tänkte jag grabba tag i en av läkarna och skaka vett i henne.
"Min" lillbebis (vecka 33 idag, 1445 gram och 33 dagar gammal) skulle få sitta känguru (hud mot hud på mammas bröst) för första gången idag. Sköterskan jag jobbade med sa att det gick bra. Jag lägger dit den ledsna bebisen och hon blir tyst på direkten. 20 sekunder senare sticker en läkare in hvudet, säger något kort på spanska och ser sur ut och vips så kommer den andra sköterskan och tar barnet och stoppar tillbaka henne i kuvösen igen. "Bebisen är för liten än, hon får vänta" hade läkaren sagt. Jäädrar. Då brann det till ska jag säga... Fy fan! Bebisen ligger utan övervakning och mår strålande, går fint upp i vikt och är stark. Och så får hon inte ligga i mammas famn. Jag blir galen på det här...
En annan sak med henne förresten. De har ju sonderna genom munnen här, och den här lillfian har fått en jätteblåsa på undre tandköttet för att hon ligger och "tuggar" på sonden, och idag när hon drog ur den så tänkte jag att jag sätter den i näsan istället, för att avlasta tandköttet lite. Men nej, det fick jag inte. De ska ha sonderna i munnen och därmed basta. Stackars barn, hon hade ju ont när sonden låg emot hela tiden. Hungrig som tusan är den stackarn med... Sedan jag kom har de ökat maten med två milliliter per mål. TVÅ milliliter, på två - tre veckor. Och hon får inte prova att äta på nappflaska för att hon är "för liten", men hon suger tag i fingertopparna så att det smaskar om det och har superfin sugteknik och andas helt rätt...
Resten av allt som de gör här som jag inte fattar stolpar jag upp... Blir åt helsike för förbannad av att sitta här och förklara.
* En bebis får ingen mat för att han inte har bajsat än, föddes förra veckan. Har aldrig i hela sitt liv fått något att äta, inte konstigt att det stannar upp. (Får näring via NVK)
* De har en radio i rummet och spelar HÖG musik,
* De har inget att täcka kuvöserna med, så bebisarna badar i solljus dagarna i ända.
* De boar inte om barnen.
* De använder respirator till barn som andas själva och skulle behöva CPAP.
* De använder inte CPAP till de som behöver.
* Mamma och barn har ingen ordentlig kontakt.
* De kollar inte sonderna ordentligt innan de ger mat och när de lagt ner dem. Aspirerar en halv milliliter och så är det bra sen.
* Bebisarna får järn, blir hårda i magen och får inget laxerande (en har något som ser ut som livmoderframfall för att hon krystar så mycket).
* De använder inte glukos vid stick eller andra procedurer.
* Alla prematura bebisar får Fenobarbitol (kramplösande) varje dag.
* De låter barn ligga med 4-6 liter syrgas i minuten och ha en saturation på 100% fast de kanske bara behöver en halvliter. (Det är inte bra för utveckligen av ögonen med för mycket syrgas.)
* Ingen får bada.
* De kokar inte kuvöserna efter användning.
* Inga läkarundersökningar.
* Inga nappar, inga amningsförsök. (Jag har tagit med nappar dit, men de har "försvunnit".)
* De har inget mjölkkök, ingen kodmjölk (donerad bröstmjölk) och de ger barn andra mammors mjölk utan att kontrollera den först.
* De gör inga vägmål.
* De har inga sugar.
Som ni kanske förstår så är det jäkligt frustrerande att jobba här. Speciellt när de inte lyssnar på vad jag har för förslag till förbättringar... Snälla, söta, rara personalen på 107A, kom hit och visa hur en bra bebisvård ska gå till, för mig lyssnar de inte på.
Snälla, söta, rara personalen på 107A - kom hit och fixa. Gud i skruven vad jag saknade alla er idag, läkare, sköterskor och barnsköterskor! Ni borde komma hit hela högen och städa upp och fixa till.
Saker och ting sköts inte på samma sätt här som hemma. Såklart. Men om det bara hade varit fråga om rutinsaker som inte sköttes på samma sätt, men som ändå sköttes bra hade det inte varit någon fara. Men när jag ser att så som de jobbar här, går ut över barnen på ett negativt sätt (direkt eller indirekt) så blir jag TOKIG... Och det är ju som Johan sa till mig här om dagen när jag var så frustrerad så att jag skakade; "Men gör på det andra, bra sättet då, det var ju därför de ville ha dit dig". Det är ju så, men jag blir ju så jäkla motarbetad och idag tänkte jag grabba tag i en av läkarna och skaka vett i henne.
"Min" lillbebis (vecka 33 idag, 1445 gram och 33 dagar gammal) skulle få sitta känguru (hud mot hud på mammas bröst) för första gången idag. Sköterskan jag jobbade med sa att det gick bra. Jag lägger dit den ledsna bebisen och hon blir tyst på direkten. 20 sekunder senare sticker en läkare in hvudet, säger något kort på spanska och ser sur ut och vips så kommer den andra sköterskan och tar barnet och stoppar tillbaka henne i kuvösen igen. "Bebisen är för liten än, hon får vänta" hade läkaren sagt. Jäädrar. Då brann det till ska jag säga... Fy fan! Bebisen ligger utan övervakning och mår strålande, går fint upp i vikt och är stark. Och så får hon inte ligga i mammas famn. Jag blir galen på det här...
En annan sak med henne förresten. De har ju sonderna genom munnen här, och den här lillfian har fått en jätteblåsa på undre tandköttet för att hon ligger och "tuggar" på sonden, och idag när hon drog ur den så tänkte jag att jag sätter den i näsan istället, för att avlasta tandköttet lite. Men nej, det fick jag inte. De ska ha sonderna i munnen och därmed basta. Stackars barn, hon hade ju ont när sonden låg emot hela tiden. Hungrig som tusan är den stackarn med... Sedan jag kom har de ökat maten med två milliliter per mål. TVÅ milliliter, på två - tre veckor. Och hon får inte prova att äta på nappflaska för att hon är "för liten", men hon suger tag i fingertopparna så att det smaskar om det och har superfin sugteknik och andas helt rätt...
Resten av allt som de gör här som jag inte fattar stolpar jag upp... Blir åt helsike för förbannad av att sitta här och förklara.
* En bebis får ingen mat för att han inte har bajsat än, föddes förra veckan. Har aldrig i hela sitt liv fått något att äta, inte konstigt att det stannar upp. (Får näring via NVK)
* De har en radio i rummet och spelar HÖG musik,
* De har inget att täcka kuvöserna med, så bebisarna badar i solljus dagarna i ända.
* De boar inte om barnen.
* De använder respirator till barn som andas själva och skulle behöva CPAP.
* De använder inte CPAP till de som behöver.
* Mamma och barn har ingen ordentlig kontakt.
* De kollar inte sonderna ordentligt innan de ger mat och när de lagt ner dem. Aspirerar en halv milliliter och så är det bra sen.
* Bebisarna får järn, blir hårda i magen och får inget laxerande (en har något som ser ut som livmoderframfall för att hon krystar så mycket).
* De använder inte glukos vid stick eller andra procedurer.
* Alla prematura bebisar får Fenobarbitol (kramplösande) varje dag.
* De låter barn ligga med 4-6 liter syrgas i minuten och ha en saturation på 100% fast de kanske bara behöver en halvliter. (Det är inte bra för utveckligen av ögonen med för mycket syrgas.)
* Ingen får bada.
* De kokar inte kuvöserna efter användning.
* Inga läkarundersökningar.
* Inga nappar, inga amningsförsök. (Jag har tagit med nappar dit, men de har "försvunnit".)
* De har inget mjölkkök, ingen kodmjölk (donerad bröstmjölk) och de ger barn andra mammors mjölk utan att kontrollera den först.
* De gör inga vägmål.
* De har inga sugar.
Som ni kanske förstår så är det jäkligt frustrerande att jobba här. Speciellt när de inte lyssnar på vad jag har för förslag till förbättringar... Snälla, söta, rara personalen på 107A, kom hit och visa hur en bra bebisvård ska gå till, för mig lyssnar de inte på.
Kommentarer
sara ingvarsson
Stå på dig Sanna! Visa vad du går för och vad DU har att lära ut. Ge konkreta exempel på hur den prematura vården i Sverige fungerar (vetenskapliga artiklar, PM från Sverige)och visa att du faktiskt kan. Du är inte bara en snäll voluntär som kommer för att foga dig. Du är en svensk sjuksköterska med (för dem) skrämmande, nya, fina och fantastiska kunskaper. Du kan och KOMMER att lyckas...även små förändringar gör skillnad. Tror på dig!!
svärmor helena
Jag är så stolt över dig. Stå på dig. Kramar!!!
Från Helena.
Trackback
