Jag har även varit upp till Cristo de la Concordia som tronar här över Cochabamba. Han är den största i världen, till och med större än den berömda statyn över Rio i Brasilien. Det var ja, en till svensk tjej som heter Ida, en belgiska som heter Diane och en tjej från USA som heter Ashley. Vi bestämde oss för att ta trapporna upp. Dum idé. Bakfull, på 2600 meter över havet och i stekande sol på tom mage. Smart brud. Det tog nog närmare en timme att komma upp, jag var tvungen att stanna kanske 6-7 gånger för att ens kunna få luft. Galet jobbigt. Väl upp så var det ju självklart värt det. Vilken utsikt, helt magnifik. Nedstigningen gick bättre, det var bara att knalla på det. Men så vansinnigt ont som jag har i vaderna nu, så ont trodde jag inte att man kunde ha i ett par vader. Jag går som en blandning mellan Chaplin och en lastgammal tant med trasiga knän. Johan har inte gjort annat än att skratta åt mig idag.