Hittills den här veckan har jag bara jobbat en dag, i måndags. På måndagskvällen var jag inbjuden till en middag tillsammans med min organisation, Mano a Mano. Det är en grupp från USA som är här den här veckan för att lära sig mer saker om organisationen och om de olika projekt Mano a Mano arbetar med här i Bolivia, och jag har fått följa med på alla aktiviteter...

Igår var vi till två olika vattenprojekt, där Mano a Mano bygger vattenreservoarer för bevattning av mååånga hektar. Väldigt spännande och de gör verkligen en skillnad med det här. Efter besöken vid vattenreservoarerna (som låg ca. 2 timmar bort med bil) så åkte vi vidare till ett väg- och broprojekt. En avlägsen liten by har nyss fått en väg byggd av organisationen men det fattas en bro. Mano a Mano ska bygga den bron till den "kommunen" också så vi fick åka dit på ett besök. När vi kom hade de samlat ihop hela byn för en stor fest i "vår" ära. Det här projektet är enormt för dem och de var så fantastiskt tacksamma. Alla barnen i byn hade lärt sig en dans som de visade upp, många av de vuxna hade en liten karneval för oss. De sjöng och dansade, smällde smällare och eldade upp ett symboliskt offer. Att se allt det här och få ta del av all den tacksamhet de kände var nästan generande, men det var en otrolig upplevelse som jag aldrig nånsin kommer att glömma. Jag har säkert 100 bilder från det där tillfället och nästa gång jag får tillgång till ett snabbt internet ska jag visa er en hel bunt. 

Rätt som det var i all dans och i allt fireri så kommer det ännu fler bybor med blomsterkransar. De hade gjort otroligt fina, och stora, blomsterkransar som de hängde runt våra halsar, och så spred de konfetti över oss. De bjöd på helt fantastisk mat och en lokal spritdryck som heter "Chicha". Fermenterad majssprit. Spännande. Jag fick även prova att äta marsvin! (Smakade nästan precis som kyckling...)  


Idag åkte vi iväg för att kolla på de kliniker som Mano a Mano bygger åt byar och kommuner som ligger långt ifrån städerna. Vi åkte ca 13 mil och tittade på bygget av en jättestor klinik i ett litet samhälle, vi fick även se en färdig klinik som var fullt fungerande. Efter detta åkte vi till flygplatsen där Mano a Mano har en hangar med fyra medicinska flygplan. De åker nämligen runt i Bolivia och gör insatser där det behövs. De svarar på olyckor och ambulansflygningar, de flyger ut läkare och sjuksköterskor till olika småbyar i Amasonas och de ordnar helgkliniker djupt inne i djunglerna. Jag har frågat om jag kan få hjälpa till vid någon helgklinik och de trodde de att de skulle kunna ordna. Tänk er det! Att få sätta sig i ett litet flygplan, fullastat med mediciner och annat som kan behövas och åka ut i en djungel, landa på en åker nånstans och ta en klinik i tillfälligt uppslagna tält. De tar emot uppemot 200 patienter på en helg. Ni får hjälpa mig att hålla tummarna för att jag kan få komma iväg och jobba med något liknande!

Otroligt spännande dagar och jag är väldigt stolt över att få vara en del av en så pass kraftfull organisation som verkligen, verkligen, gör en stor skillnad i Bolivia.