I tisdags började jag jobba på förlossningen.
På Hospital Materno Infantil har det väldigt många förlossningar om dagen och istället för att jobba på akuten med stora barn så kände jag att jag ville prova på att jobba på en förlossningsavdelning. Sagt och gjort. Alla var otroligt välkomnande, visade mig runt, visade vart allt fanns och pratade sakta och lätt så att jag verkligen kunde hänga med. Första dagen fick jag se två förlossningar, en skrapning efter ett okomplett missfall och en kvinna som kom in som hade fött sitt barn hemma, men som inte hade fått ut moderkakan. Hon var ganska illa däran men blev sövd, snabbt och ordentligt och så tog de ut den där stackars moderkakan. Det hände så mycket saker på en dag, så otroligt många intryck så att jag var helt omskakad när jag kom hem. Här är det läkare och blivande läkare som förlöser och de kan knappt förstå när jag berättar om hur det funkar på förlossningen hemma. Att det är sjuksköterskor med specialistutbildning som förlöser, att det är enkelsalar och att papporna får vara med vid förlossningarna. Här är det tre förlossnings"salar" bredvid varandra, med en vägg emellan bara och här jobbar mammorna ensamma. 

Idag var jag också där och fick vara med på min första tvillingförlossning. Jag visste inte om att det var två bebisar därinne så när ena hade kommit ut (en liiiiten plutt) och så tittade ett par fötter till ut då trodde jag inte mina ögon. Väldigt spännande. En vanlig förlossning var jag också med på och mamman stirrade som förtrollad in i mina ögon under hela tiden. Efteråt var hon så tacksam för att "mina vackra ögon hade hjälpt henne" så att hon ville veta mitt namn så att hennes lilla dotter kunde få det! 

De utför även kejsarsnitt här så jag fick vara med på ett par såna idag också. En en tvillingförlossning till (vecka 32) och ett snitt på en dvärg (eller liten person, eller vad sjutton det heter när man ska vara korrekt). 

Så nu tror jag att jag har bestämt vad jag vill bli när jag blir stor. Barnmorska. Jag har väl egentligen varit inne på det spåret ett tag, men jag vill ju jobba med prematurpyttena också. Det ena utesluter väl egentligen inte det andra, så nu längtar jag verkligen hem till Sverige och är jättetaggad på att sätta mig i skolbänken i ett och ett halvt år till.

En liten grej som gör att jag funderar vad jag egentligen vill, det är att när jag är med på en förlossning, snitt eller vaginal, så är jag exhalterad över hela grejen och vill vara barnmorska, ända tills bebisen har kommit ut och jag springer med till neo, eller har fullt fokus på bebisen och då tänker; Jösses, jag vill verkligen vara barnsjuksköterska. Men som barnmorska så är ju din primära patient mamman, och det är en moderkaka som ska ut och det är suturer som ska göras om det har blivit någon spricka eller om man behövt klippt lite. 
Men jag tror ändå att det är barnmorska jag vill bli när jag blir stor...