Jobb
Jag har äntligen fått börja jobba. Efter många om och men... Nu är det ändå klart. Jag ska jobba måndagar, onsdagar och fredagar på Caja Nacional de Salud (CNS) på neonatalavdelningen. Tisdagar och torsdagar ska jag vara på Hospital Materno Infantil, på barnakuten, som det verkar. (Tänkte att jag skriver ett separat inlägg om det, det blir så himla långt att läsa på samma gång annars).
Igår hade jag min första dag på CNS och blev väldigt väl mottagen. Jag och en annan sjuksköterska hade tre små bebisar tillsammans. En på dryga kilot och två i tvåkilosklassen. Det var verkligen ett fint sjukhus, där de hade allt man kan behöva. CPAPer, respiratorer, kuvöser och sånt.
Dock så kommer det nog ta ett tag att vänja sig att saker och ting, rutiner, inte fungerar som hemma.
Det första jag såg när jag kom var en ganska stor bebis (39+5 igår) fortfarande i en kuvös, 73 dagar gammal. Med vääärldens indragningar och näsvingespel (tecken på att bebisen kämpar med att andas). Han hade 6 liter syrgas/minut in i kuvösen och hade en saturation på 90-93%. Hemma så tror jag (rätta mig om jag har fel) att den bebisen skulle fått ha CPAP. Det första jag frågade var om de hade CPAPer och det hade de, men de sa att han inte behövde det eftersom han hade legat i respirator så länge (4 dagar för två och en halv månad sen). Så det var bara att köpa läget... Fick tillslut till det så att han klarade en saturation >95% på bara 1,5 liter, så det var ju en vinst i sig. Det var som en plexiglascylinder som man liksom ställde över barnets huvud, så att syrgasen blev koncentrerad runt huvudet istället för att fara omkring i hela kuvösen. Väldigt effektivt, men det såg ju inte så skoj ut.
Igår hade jag min första dag på CNS och blev väldigt väl mottagen. Jag och en annan sjuksköterska hade tre små bebisar tillsammans. En på dryga kilot och två i tvåkilosklassen. Det var verkligen ett fint sjukhus, där de hade allt man kan behöva. CPAPer, respiratorer, kuvöser och sånt.
Dock så kommer det nog ta ett tag att vänja sig att saker och ting, rutiner, inte fungerar som hemma.
Det första jag såg när jag kom var en ganska stor bebis (39+5 igår) fortfarande i en kuvös, 73 dagar gammal. Med vääärldens indragningar och näsvingespel (tecken på att bebisen kämpar med att andas). Han hade 6 liter syrgas/minut in i kuvösen och hade en saturation på 90-93%. Hemma så tror jag (rätta mig om jag har fel) att den bebisen skulle fått ha CPAP. Det första jag frågade var om de hade CPAPer och det hade de, men de sa att han inte behövde det eftersom han hade legat i respirator så länge (4 dagar för två och en halv månad sen). Så det var bara att köpa läget... Fick tillslut till det så att han klarade en saturation >95% på bara 1,5 liter, så det var ju en vinst i sig. Det var som en plexiglascylinder som man liksom ställde över barnets huvud, så att syrgasen blev koncentrerad runt huvudet istället för att fara omkring i hela kuvösen. Väldigt effektivt, men det såg ju inte så skoj ut.
En annan liten bebis var väldigt sjuk och jag är faktiskt osäker på om hon kommer att klara sig. Hon hade stopp i tarmen, och hade redan opererats en gång, men fick förmodligen opereras igen igår. Vid sluttampen på mitt pass fick hon jordens saturationsfall och jag sprang såklart dit. Såg att hon förmodligen mådde illa, hon liksom "tuggade" så jag tar upp henne och vänder henne så att hon ligger på mage i min hand och så börjar den stackarn att kräkas. Bajs. Snacka om totalstopp när det inte kommer ut nån annan väg... Jag håller alla tummar jag har att hon ligger i sin kuvös när jag kommer imorgon och att hon är finare i färgen än hon var igår.
En annan sak som jag var lite ovan med det var att de hade sonderna från munnen och ner i magsäcken. Hemma har vi dem in i näsan och ner. Jag frågade varför, då sa hon att det var för att det var lättare att andas och för att de skulle ha något att snutta på (?). Jaja... Jag kan inte komma där min första dag och berätta "såhär gör vi minsan inte hemma" utan det är ju bara att ta skeden i vacker mun och göra så gott jag kan med de medel jag har. Att de ens klarar barn i vecka 25-26 här är ju fantastiskt, så rätt gör de ju helt tydligt.
En annan sak som jag var lite ovan med det var att de hade sonderna från munnen och ner i magsäcken. Hemma har vi dem in i näsan och ner. Jag frågade varför, då sa hon att det var för att det var lättare att andas och för att de skulle ha något att snutta på (?). Jaja... Jag kan inte komma där min första dag och berätta "såhär gör vi minsan inte hemma" utan det är ju bara att ta skeden i vacker mun och göra så gott jag kan med de medel jag har. Att de ens klarar barn i vecka 25-26 här är ju fantastiskt, så rätt gör de ju helt tydligt.
Och så skulle jag vilja se mer hud-mot-hud här också. Det var en mamma som kom till sitt barn igår och jag öppnade de små luckorna in till kuvösen och sa att hon skulle ta på henne. Hon vart helt förvånad... "Va? Får jag det?!". Galet. Det ska jag nog försöka fixa till i alla fall. Mer hud mot hud och mer mänsklig kontakt.
Kommentarer
Lina Kenthsdotter-Persson
Det är fantastiskt att få följa ditt äventyr, Sanna! Din insats är otrolig och vi här hemma blir verkligen påminda om hur lyckligt lottade vi är! Stor kram både till dig och Johan från både mig och Henke
Anna
Vad härligt att du får jobba på en Neoavdelning. Jag kommer ihåg när du visade mig hur Moa skulle ligga när jag skulle amma henne. Fick en aha-upplevelse. :)
Rätt tjej på rätt plats!
svärmor helena
Du är så fantastisk Sanna. Rätt person för dom små.
Kram från Helena och Peter!
Trackback
