I torsdags var jag på ett möte tillsammans med Johans kollega Eliza och en präst som är ansvarig för en annan organisation. Jag tror att jag nämnde det sist. Den här prällen är i alla fall ansvarig över en församling som även har en läkare, en tandläkare och en socialarbetare kopplade till sig. Tydligen så har den här församlingen byggt ett stort hälsoenter i en by lite ovanför Johans, problemet är att de nästan inte har några besök där. Så läkaren och socialarbetaren jobbar mycket med att gå runt i lika hushåll och se till så att folk har det bra, att barnen går till skolan och att folk uppsöker läkare om det är nödvändigt. De gör det här två dagar i veckan, tisdagar och torsdagar och de har tyvärr igen sjuksköterska kopplad till sig, så det är där jag kommer att komma in bilden, förhoppningsvis. Padre Oscar (prästen) sa att det skulle vara toppen med en medicinskt kunnig tjej med i teamet, så att jag jan göra undersökningar om kvinnorna känner sig för obekväma med den manliga doktorn. Och visst! Det låter ju toppen... Så nu väntar jag på att jag ska ha ett möte med Padre Oscar och doktorn på torsdag, så får vi se om vi kommer fram till något konstruktivt.

Padre Oscar berättade också om en kyrka (vet inte om det är en annan församling) som tydligen har en buss utrustad som en rullande läkarstation som de åker omkring i olika småbyar med, och han tyckte även att vi skulle ha ett möte med dem så att jag kan följa med som medicinsk personal på den bussen också. Sjukt spännande ju! Jag hoppas verkligen att det blir av så att jag får komma igång och jobba lite.

Padre Oscar sa också att han skulle ringa till mig ifall det skulle bli en akutsituation där de behövde en syrra så skulle jag komma och hjälpa till. Så nu går jag nästan och hoppas på att någon ska börja föda barn i hemmet eller bli dödssjuk så att jag får komma ut på lite action.

Annars så får ni hålla tummarna för mig på torsdag!!! Det här kan bli ordentligt spännande!

Magbacillen: - Nämen Sanna, hej! Välkommen tillbaka. Kul att se dig igen.
Jag: - Ja, tack du. Tyvärr kan jag inte säga detsamma, läbbiga lilla basilusk.

Ja... Det var just ett härligt välkomnande man fick. I fyra dagar fick jag vara i fred, och nu så är mina bästa vänner koltabletter och soffan. Jag har så ont i magen så att det inte är riktigt klokt!

Trots magåkommor så har vi faktiskt gjort lite saker sedan jag kom.
I torsdags följde jag med Johan ut till hans jobb, Proyecto Horizonte, och hjälpte honom lite. Tyvärr visade det sig att det inte finns plats för mig på hälsocentret eftersom de har en massa sjuksköterskestudenter där, så där gick jag bet. Det var en ganska stor besvikelse, jag hade i min enfald trott att det redan var i princip klart att jag skulle få jobba lite där. Men så var det ju då tyvärr inte. Johans kollega Eliza skulle kolla med en annan instans i samhället och se om det fanns något jag kunde hjälpa dem med, och det väntar jag svar på idag. Berättar mer om det sen om det blir något.

I fredags åt vi middag tillsammans med en tjej som också heter Sanna som är här och gör intervjuer för sin C-uppsats, det var hennes födelsedag och vi åt middag på underbara lilla restaurangen Fusion som ligger mitt i stan. Underbart gott.

I lördags tog vi en liten shoppingdag. Vi började med lunch på ett mysigt litet nytt café som heter Vainilla, västerländskt stuk med sallader och goda smörgåsar. Sen tog vi oss ner till La Cancha, som ju är den enorma marknaden här i Cochabamba (jag tror att den räknas som en av de största i Sydamerika) och så köpte vi Converse till Johan (190 kr, tack och bock), nio par strumpor för 30 kronor till mig och lite saker till Johans planteringar på terassen. Han har ju de grönaste fingrarna jag nånsin stött på, Johan. Vi har nog runt 30 krukor med blommor, gröna växter och örter som han har planterat... Underbart! Så vi köpte två stora säckar jord och en liten säck med bajs. Jepp. Bajs. Så nu ligger det en lätt doftridå av djuravföring över nejden här. Hoppas innerligen att det försvinner snart...
På lördagkvällen var vi ut och tog en drink med Eliza och hennes kompis Tito men min stackars mage drev hem oss efter bara några timmar.

Igår hade vi en städ- och pluggdag här hemma. Jag städade, tvättade och diskade och Johan pluggade och så bjöd vi över Eliza och hennes kompis Eusebio på hamburgermiddag på kvällen. Det har varit en härlig helg, om man bortser från min förbaskade mage med sina eviga kramper. Nu får vi se vad veckan har "i sitt sköte", jag hoppas att det blir så att jag kommer att ha något att göra när jag är här. Dagarna blir hemskt långa om jag bara ska gå och vänta på att Johans ska komma hem från jobbet.