Ibland får jag en stark önskan om att bli vuxen. Alltså inte vuxen på pappret, det ska jag tydligen redan vara. Men jag menar vuxen på riktigt. En sån där vuxen som kliver upp när det är morgon, dricker kaffe och äter frukost i mitt stora, prydligt städade kök, och sen gör något av dagen. Vare sig det är att gå ut och uträtta ärenden, gå en promenad, hälsa på någon eller bara sitta (inte i pyjamas) i mitt stora, prydligt städade vardagsrum och läsa en bok (här har jag snygga glasögon på mig också förresten). Hänger ni med på vad jag menar? Att ha en fast punkt, ett hem som ska vara mitt hem över tid. Jag längtar efter en vardag med rutiner, upp på morgonen, lägga sig på kvällen. Rent, snyggt och prydligt. Eller som Schyffert skulle ha uttryckt det; "Ljust och fräscht".
Istället ligger jag här på en liten säng på nittio centimeter i ett minilitet rum med fula, lortiga tapeter i Stavanger. Låg kvar och drog mig till 14, bara för att det inte finns något annat att göra. Jag är ledig idag, och jag hatar det. När jag är klar med mitt fängelsecellsliv här i Norge så ska jag flaxa vidare till Bolivia, där jag säkert inte heller kommer att ha en stor, ljus, sval och luftig lägenhet/hus med ett stort, prydligt städat kök och ett stort, prydligt städat vardagsrum... Men det är väl det här som är att leva livet antar jag. Äventyr hit och äventyr dit. Jag längtar ju till Bolivia med, sjukt mycket. Men en del av mig skulle bara vilja slå ner rötterna, i en stor, sval, ljus och luftig lägenhet/hus, i närheten av mina föräldrar, skaffa mig en bulle i ugnen och sen kunna ta långa promenader med barnvagn och make, äta frukost i mitt stora, prydliga kök och spendera helgerna i mitt vackra, prydliga vardagsrum...
